Louis-Antoine Luyt. Fransmannen som åkte på semester till Chile och som blev kvar för att göra vin. När L-A reste till Chile första gången, blott 22 år gammal, var det för att komma bort några veckor från Frankrike. Han blev kvar. Tog jobb som diskare på en restaurang, och jobbade sig upp till ansvarig för vinerna. Där träffade han Hector Vergara (enda MW i Sydamerika vid den tiden, 1999) som startade en sommelierutbildning i Santiago, där L-A var en av de första eleverna.
Louis-Antoine fann vinerna i Chile väldigt homogena och ointressanta, men hans intresse väcktes när han upptäckte att det finns små vingårdslotter på sina ställen i Chile, dit kemikalierna och konstbevattningen ännu inte nått. Vingårdar som de flesta avfärdade som ointressanta, men där L-A såg en stor potential i att upptäcka det riktiga Chile.
Efter några turer fram och tillbaka, med studier till oenolog i Beaune och arbete hos bl a Philippe Pacalet och Louis Jadot så blev L-A mycket god vän med Mathieu och hela familjen Lapierre. Det var där han upptäckte naturliga viner. Han spenderade totalt 3 skördar hos familjen Lapierre och delade många stunder med Marcel när det begav sig. Marcel frågade varför han skulle åka tillbaka till Chile, när det behövs unga driftiga personer, med bra tänk, i Frankrike. L-A svarade: – ” Det finns oympade vinstockar som är över 300 år gamla där”, då blev Marcels replik; ” Ja, det är ju värt att kolla in”
Över de senaste åren har både Mathieu och hans syster Camille, gjort skördar hos L-A i Chile och de intygar båda två att det är en fantastisk plats och en unik terroir att utforska.
L-A hyr cirka 8 hektar vingård i BioBio Valley där han gör vin själv sedan 2006. Men han gör även vin från ett flertal familjeägda gamla vingårdar som är farmade utan kemikalier eller bevattning sedan generationer. Något som ytterst få försöker sig på i Chile. Det långsiktiga målet enligt L-A, är att lära lokalbefolkningen att göra bra viner från sin mark, så att de själva skall kunna fortsätta att utveckla vinkulturen i Chile.
Vinmakningen är mycket enkel. L-A har lärt sig av några av de främsta, och nyckeln är riktigt bra frukt. En del vinifieras med maceration carbonique och en del traditionellt. Ibland avstjälkas vissa druvor, och då görs det för hand liksom all pigeage och pressning. Vissa av vinerna pressas heller aldrig, utan är bara resultat av självavrunnen juice som sedan får jäsa spontant. Både betongtankar och gamla ekfat används för jäsning och lagring. Vinerna filtreras inte och stabiliseras inte. Ibland använder han sig av lite svavel vid buteljering, men oftast inte ens det. Något som han förklarar att det inte riktigt behövs då frukten och vinerna är mycket motståndskraftiga i sig, med låga pH-värden, och bra balans. Troligtvis tack vare de tåliga vingårdarna och de extremt gamla rankorna.